Mie

idag ha de vatt en sån där hastigt lustig dag...telefonen ringer 10,30...de e emma som ringer...jag blir sjukt förvirrad varje gång det ringer o väcker mej...dax o komma tidigare till jobbet...ibland händer de sjukt jobbiga grejer då e de bara o ställa upp...så ja slänger mej in i duschen o så va man på jobbet...på nått sätt tror ja de e meningen att ja ska jobba sjukt mycke...för det händer alltid nåt när ja ska stänga eller så e de sjukt mycke o göra...men va fan de e smällar man får ta...o sovmorron till 10,30 e ju inte så dåligt de heller...

...dagen ha vatt helt otaggad o så en prao på de...okej att hon e riktigt duktig men hon vägrar ju o gå hem...sen när fick man sånna problem ?! de e nästan värre än smitarna...vi började redan säga till henne 11.30...att de e lixom chill om du vill gå hem...nej de va ju roligt o va hos oss...okej nej men du slutar ju ändå inte förrän 14 vi försökte bara va lite snälla...så en o annan hint hann de nog bli innan 14...o när klockan börja lite mot slut...då tänker man ju nu kan du gå hem...men nej jag vet inte hur många gånger ja säger att "de finns inget mer här nu...så du kan sluta..." "ja kan göra detta för annars blir ja rastlös i eftermidda..." okej de kanske inte ja hade blivit men jag jobbar inte på cafè för att agera fritidsledare...jag orkar lixom inte...o när ja e i den fasen e ja rädd att jag blir otrevlig så ja sa till elin att innan hon skulle gå 15 va ja tvungen till o ha henne därifrån...efter mycke om o men förstår hon...ooo herregud de va nära att de brast idag...okej hon ville bara va ambitös o snäll men de kan faktiskt bli för mycke...antingen gör dom ingenting eller e dom helt uber...när ska den normala skaran komma till oss...jag ha nästan gett upp hoppet alltså! o lina ta inte åt dej du va ju en stjärnpraktis :)

kvällen bjöd på lite snick snack hos emme o doris :) sen va de dax för bio me lite kollegor...i taket lyser stjärnorna riktigt bra film...o fan va livet kan va jobbigt...man e inte tacksam för det man har förrän man förlorar det!

o så ha ja tänkt..."syns man inte så finns man inte..."de finns en poäng! men fan va sjukt det är...o visst e de sant hörs du inte eller e speciell på nåt sätt så kommer man inte ihåg personen...alla e speciella på olika sätt...men vissa märker man de på o andra inte...

jag tror de här me o va djup inte e riktigt min grej...jag e inte känslokall jag har bara lite svårt för o sätta det i ögonen...




på tal om asfalt...jag säger som min granne emme