Mie

Jag va vald som första chaufför inför söndagstripen till väla, visst är man glad för förtroendet. Stolen åker fram och backspegeln justeras efter mina 159 cm och man blir liksom som ett med bilen. Det olustiga blir bara att det känns som Filip sitter i baksätet i jämförelse med mig, jag kan liksom inte se honom som en framsätes passagerare när vi har en längdskillnad på 24 cm. Det är när jag får hjälp med diverse funktioner som det säkert känns att vi sitter i framsätet båda två. Vädret som utspelade sig under gårdagen va ett klassiskt vad jag vill kalla det söndagsväder antingen shoppar man eller kollar på film. För att försäkra mig om både min, filips och bilens säkerhet förhör jag mig om vilket beteende som passar sig i vattenplaningsituationer. Frågan uppkom som om jag vore synsk och skulle veta vad som skulle ske. Informationen va att hålla hårt i ratten, något jag egentligen gör under hela bilfärden så situationen skulle inte behöva bli knepigare. Bilen börja helt plötsligt att hacka, min första tanke är att nu lossnar däcket. Men jag får ingen reaktion från min medpassagerare på det sätt som borde blivit om däcket var på väg åt olämpligt håll. Självklart ifrågasätter jag vad som händer?! Vattenplaning, en helt vanlig vattenplaning! Min yrsel gör sig påmind herregud hade jag inte hållt i ratten hade vi kunnat hamna i nåt räcke eller nåt i den stilen. Det är konstaterat att min nya erfarenhet är vattenplaning och vi överlevde!