Mie

...blev mer en diss än en hiss!

 

En olustig känsla infinner sig i kroppen när man hamnat med ett glas fusk champagne i en lokal dukat för 100...runt omkring ser man det ena ansiktet efter det andra som inte blivit helt annorlunda på 10 år. Det är reunion  och alla eller ja de som va på plats från 9:onde klass verkade laddade...inte alla men framför allt inte jag. I det stora hela så hade 6 st från klass 9F hittade sig tillbaka till Karlshamn...och visst kände jag igen mina gamla klasskompisar och visst var det kul att ses, men jag hade hellre föredragit detta under ett lättsammare förhållande...en 3-rätters middag som får allt annat än halv8 betyg...visst parmaskinka är ju modernt och förmodligen en lyxig förrätt för vissa och visst är det kul med buffè för...men vad hände med efterrätten?! chokladpudding...är det ens en tillåten efterrätt i ett sådant här sammanhang...jag kunde likväl tagit med mig en egen pulverpåse och blandat lite chokladpudding, verkar som det varit en ekonomisk insparing! Egentligen borde jag väl inte klaga när inte efterrätt är min starka sida just gilla mässigt, men en kommentar var det absolut värt...alkoholen flödade, men jag bestämde mig efter ett glas fusk champagne och två cider att nu fick det nog räcka med den varan...det blev liksom inte en bättre situation. Jag får väl inflika att min champagne inte smakade diskmedel eller om det nu va tvättmedel som den alkholfria Kasson fick...hon var förnuftig men fick ändå ett sämre alternativ...märkligt! När de glada och tajta 87:orna dansade loss och hade trevligt kastade vi in handduken och ännu en gång upptäckte jag att högstadiet nog inte va en bra tid i mitt liv...Men vistelsen i Karlshamn var inte bortkastad tid för det, nej! Jag fick dejta 4 barn och träffa 2 likåldrade människor som jag faktiskt trivs att umgås med...

 

Imorgon stundar en viktig dag i mitt liv...eller nej inte i mitt liv som helhet men viktigt för mina betygs skull. Lärarbesök på det stället där jag hänger med mina kompisar mellan 1-3 år...jag vill väl inte påstå att jag är nervös så att jag inte kan sansa mig, men tummarna hålls och jag hoppas på bästa dagsform från alla inblandade!

 

Imorgon kväll är det invigning av något alldeles speciellt...det är dags att världen får en alldeles färsk och inspirerande blogg från företaget...där olika skribenter kommer att medverka, vilket bl.a är vår egna kändiskrönikar Elin Iversen...ett spännande namn just nu! Vill ni få en försmak så är ett besök på Magdalena Graafs blogg något jag varmt rekommenderar...

...är något som verkligen skulle behövas!

 

Bara en dag eller nåt i den stilen, alltså inte mer då öka stressen i kroppen...Jag tror att högskolan skämt bort mig i ledighet och så kom VFUn, inte många minuter över på dygnen helt enkelt! Eller så har jag planerat mitt liv fel, tror det ligger lite poäng i det, men lättare att skylla på attt någon annan lagt upp ens vardag fel...

 

Vi har haft nattgäst över helgen och det var ingen mindre än minimannen, en helg i toppform helt enkelt. Man hinner med en hel del med en 3-åring på en helg, vi har haft playdate i tivoliparken där vi matade ankor, hade picknick och hängde på lekplatsen med resten av barnen i Kristianstad...dagen tog ju liksom inte slut bara för att vi hängt i tivoliparken. Nej, vi åkte vidare till Åhus för att äta glass (läs strut) minimannen är bestämd och ville bara ha kex...tanken var att vi skulle titta på båtar och det kan man väl säga att vi fick om man räkna den lilla ekan som låg och guppade på vattnen. Spännande även det! Och som om det inte var nog tog vi tillfälle att besöka maxi där minimannen lyxade till det med att åka kundvagn med inbyggd bil...att vara född på 80-talet har sina nackdelar! Vi lyxade till det med korv och mos, då det är ett säkert kort hos minimannen men det var trots allt lördagsgodiset som låg i fokus...en populär tom&jerry påse som även fanns under min barndom dock med ett annat innehåll. Efter en sån fullspäckad dag är det ju totalt onödigt att slösa bort nästa dag, kl.6 vaknade  vi upp bredvid en glad kille då gör det inte så mycket vad klockan är men tacka vet jag Ipaden...för att inte vara för rastlösa tog vi oss till ännu en spännande lekplats men denna gången i Tollarp. Lyckan va total :)

 

Gårdagen bjöd på ännu mera Willehäng då mini blev hämtad på dagis av mie och fivvip...fika på stan och ett besök på granngården där vi inhandlade en gigantisk spann med fågelmat, tydligen minsta storleken 5 kg och vi kan göda hela landets fåglar. Fågelmaten skulle användas till mina nya kompisar mellan 1-3 år vilket kommer att bli ett spännande inslag :) 

 

Vill bara slå ett slag för vårt lokala maxi som blivit oerhört kändistätt på senaste...ena handbollsspelaren efter den andra och är det inte det ser man tränaren själv...jag va inte negativ mot maxi innan och sämre blir det ju inte!

 

...med sig själv!

 

Imorse va det en sådan morgon...känslan sa att jag skulle gå tillbaka och lägga mig för morgonen funkade inte och jag kunde till och med bli en fara för mig själv och andra. En armbåge i dörrkarmen är ju aldrig en skön känsla, som fortsatte med att tallriken med morgonens frukost ramlade ner i diskhon och frukosten blev genast blöt...i samma ögonblick varnade Filip mig för kaffekokaren, vilket jag har full förståelse för. Senaste insidenten med kokande kaffebönor på hela mig och köket är inget som vi vill se en repris på! Efter dessa morgoninsidenter har dagen gått i ett lysande skick...än är den inte slut men jag håller mig till en bra bana resten av kvällen.

 

Den lilla frånvaron från bloggen har att göra med mina nya kompisar mellan 1-3 år...från självstudier till förskoleVFU gör även min kropp lite chockad, tiden liksom inte räcker till. Säger jag som inte har ett ända barn i hushållet...men det blir tajt om tid i alla falla. Snart har en vecka gått med kidsen och då återstår två, jag känner redan nu att jag kommer sakna de små liven. Vi har projekt naturvetenskap med inriktning på djur, kan tänka mig att det låter spännande. Igår hittade vi en skalbagge som vi både tittade på och släppte ut...idag har vi varit på djurjakt, trots mina intiativ att hitta små kryp är det inte min grej! Jag ryser och vill helst inte röra men kidsen tycker det är spännande och vi gör det tillsammans...största grejen just nu är påfågeln. Jag är glad att det inte är ett kryp men fåglar kan också bete sig märkligt ibland. Min plan från början va änder, hästar, får och djur i den stilen...men om man ska få med sig kidsen är det bäst att lyssna på dom!

 

...det är tydligen mycket som ska hända när man passerat 25!

 

Jag har nämligen skrivit mitt livs första CV, nu är det dags att ta ett steg ut i verkligheten. Min erfarenhet av CV är bara att läsa dem och de personliga breven, det kan ju va ett rent nöje. Jag hoppas att jag lärt mig av alla andras misstag, för frågan är väl om det verkligen är intressant om jag tittar på nyheterna och inte dricker någon alkohol om jag ska söka jobb till ett cafè?! All information som inte rör arbetet har jag alltså utelämnat. Varför har jag då redan skrivit mitt livs första CV när inte min examensdag är förrän 2015? Sommaren kommer jag ju agera lite av varje på företaget, tryggt och bra. Men skolan erbjuder så mycket självstudier att jag känner mig stressad av risken att bli rastlös, så nu är det vikariepoolen som verkar vara grejen! Och ju mer erfarenhet man har i livet, desto bättre bör det vara.

 

Annars går mitt nya liv helt enligt planerna, målet är träning 2 gånger i veckan och vardagsmotionen på det! Veckans första pass har precis passerat och det känns toppen :)

 

Nu är det VFU mål och projektplan som ligger i fokus samt lite tvätt, förhoppningsvis är jag rätt ute så att jag inte tallar på någon annans tid. Antar att sådant inte uppskattas av övriga grannar...

...har börjat, ett års träningskort har tecknats!

 

Och detta kan sluta precis hur som helst...i tisdags var det inte bara pappas födelsedag utan dagen då mitt nya liv fick en ny start. Ett nytt steg som jag varit inne och tassat på fler än en gång i mitt liv, men som alla andra gånger känner jag att taggningen är total som alltid i början. Men denna gången ska jag försöka göra på nåt annat sätt för att behålla taggningen för träning, jag har börjat på ett positivt sätt med träningskompisar. Jag tror på att inte vara ensam utan ser hellre att jag blir tvingad till träning av någon annan, eller tvingad ska jag inte kalla det men vem vill vara den klena som bangar att träna?! Två träningspass har skrivits in i livet, ett halvt och ett helt. Inte nog med detta stora kliv så har inlinesen invigds, vilket är en positiv träningsform och även ett transportmedel för att komma från punkt A till punkt B. I samma stund vill jag skynda på Kristianstad kommuns gatusopare att få tummen ur och få gatorna grusfria, mest för att kunna ha livet i behåll.

 

En vit helg har passerat något jag inte är negativ, utan ser det mer som en positiv knuff i mitt nya liv. Trots mitt positiva uttalande till det vita, så ska det ändå bli mycket trevligt med 21-årsfest imon! 

 

Alla dessa så kallade självstudiedagar börjar ja numera drukna i, förra terminen fick man va glad att man inte drunknade i en stressig skolvärld. Denna terminen har det hänt nåt märkligt, då det lyser självstudier något som jag uttnyttjar på det sätt jag gillar. I onsdags var det roadtrip till stens huvud, kiviksmusteri och en sväng i tivoliparken kan ju inte annat än att uppskatta dessa dagar jag fyller ut mina självstudiedagar med! 

 

Lägenheten kallar på städning så det finns inte mer att göra än att slå slag i saken...