Mie

I fredags var det premiär för IFK på hemmaplan för denna säsongen, spännande?! Det vill jag väl verkligen säga att det är och då syftar jag inte enbart på själva handbollsspelandet. Förra säsongen satt vi ovanför en mamma och något jag förmodar är hennes dotter, en lugn tjej som underhöll sig med diverse mobilspel. Men denna säsongen är det något mer livat en familj innehållande mamma, pappa, lillebror 4 och storasyster 7...åldrarna är en ren chansning från min sida. Familjen gör att jag missar vissa delar av matchen och det är ju egentligen inte deras fel, utan mer att jag är alldeles för nyfiken. Kidsen har allt vad man kan tänka sig i hejaklacksväg allt från flaggor till tutor, så vem som kan ju tänka sig hur det låter och ser ut framför oss...det är inget som stör absolut inte. Kidsen är ju fans precis som alla andra i arenan...så jag säger heja på kids!!! Problemet är att mamman i familjen inte alls har samma positiva känsla inför barnens ihärdiga hejande...frågan är ju vad hon tänkte när dom asar med en hel kasse med hejar produkter...ge ett barn en tuta men barnet får inte tuta...ge ett barn en flagga men vifta helst inte med den. Kan det vara mina förskolepedagogiska teorier som spelar in eller har föräldrarna köpt för mycket saker som inte går att hantera?! Jag ska inte döma någon, jag lånar ju bara kids och är säkerligen inte helt pedagogisk mot dom...nu ingår ju William 4 år i min matteobservation utan att han själv vet om det och då försöker jag hålla mig till den pedagogiska!

Jag ser fram emot nästa match och hoppas att familjen framför har säsongskort precis som oss!

Egentligen borde min resterande lediga tid utnyttjas till litteratur och ja ännu mer litteratur. Synd att jag får känningar av att det lika gärna skulle kunna agera sömnpiller som kunskapsvidgande. Det innebär att jag aktiverar mig på annat sätt en söndags kväll som denna.

Tre senaste dagarna har tillbringats på företaget, både på gott och ont. Och på ont skulle jag peka på mannen 40+ som visade ett annorlunda agerande och på gott skulle jag peka på mina kollegor. Och inte att förglömma kändismötet på företaget, jag håller er på hals vem detta kan vara. Ett av alla ljusen i min vardag heter William, i torsdags var det överrasknings hämtning på förskolan som va planerat. Märkligt att fröken hade drömt om honom på natten, när han själv förklarat att han varit hemma hela natten. För att lyxa till det blev det fika med Willes nya favvi "fokladboll" och efter det lekte vi kurragömma på torget och tittade på en traktor. Det är så spännande att få umgås med kids man få liksom uppleva saker som man inte annars skulle gjort. Självklart blev det date med ett annat ljus Olle som precis börjat le!

Åter till företaget, gästspelandet började redan i fredags. En fredag vi skriver till historien då en aggressiv man kastade bröd på mig, vanligtvis får man ta lite skit rent verbalt men nu är jag beredd på det mer fysiska också. Nästa klädinköp får väl bli skyddsväst eller nåt i den stilen eller varför inte en enkel cykelhjälm?! Lördagen bjöd inte på några attacker men barfota barn, jag vill inte lägga mig i andras sätt att ta hand om sina barn. Men springa barfota på café, jag vet inte riktigt om det är sunt för dom små liven. Sen kan man ju vända på det, vissa låter barnen ha löpträning med skor på i våra soffor. Jag vill ju inte förhindra rörelse men jag har svårt att se den lilla flickan springa med skor hemma i vardagsrums soffan...jag vet inte det kanske bara är jag som rekommenderar att inte uppfostra barn på det sättet! Söndag, harmonisk och även så kallad vilodag. Den varan har jag inte känt av men är inte bitter för det, jag hade IFKs tränare och före detta landslagsspelare på besök på företaget. Så spännande va det kändisbesöket, men det är på den nivån det ligger i Kristianstad annat har jag hört att det är i Stockholm!

"...och sen kommer pappas mormor, vi ska hämta henne!"

Det går inte längre, pappas mormor kommer inte på fler kalas. Det är varken lätt när man är 4 eller 50 år att förstå när någon som man alltid haft inte finns mer. Det är det där med cancer, något som bara känns onödigt! 1 av 3 får det men alla drabbas, det får mig att känna en klump i magen och hjärtat får för sig att bulta snabbare i nån nervös känsla...

När livet är på sin sämsta spets är det ibland bättre om man bara får sluta lida när det ändå bara finns en utväg. Det kommer vara annorlunda och tomt men vi vet att du har det bättre med morfar i himlen nu!

Jag är glad för att inte säga överlycklig, 6an valde att titta ut alldeles innan det slog över till september. Skickligt sommarbarn med en marginal på 52 minuter, storebrodern klarade det med 3 dagar. Igår tog jag mitschubishin till Karlshamn för att hänga med minimannen några timmar innan det obligatoriska första mötet med nykomling. Minimannen fick en sån där bil som va racersnabb. Sen blev det Toyota till Karlskrona där miniminimannen befann sig.

Kontrasten är stor när ens mormor ligger på vånings 6 och inte har den bästa livssituationen. Tar man hissen en våning upp är det en lycklig våning med små underbara varelse som precis tittat ut. Det är svårt att förstå men det är ju faktiskt vardagen på sjukhuset. Trots att inte livssituationen är på topp kan den yngsta varelsen ge mormor lite ny energi. Olle gjorde något stort bara några timmar gammal! Och vi andra fick en lite mer positiv känsla på sjukhuset.

Kontrasten i livet är stor! Idag var det nystart i skolan och termin 5 har inletts med positivitet, lärarna verkar ut över det vanliga "är ni glada så är vi glada" att inget kommit på att tänka på det innan?! Studentlitteraturen är beställd och 20 sidor är redan lästa. Jag är inne i studentlivet igen och imon är det självstudier som jag kommer att spendera i praktiken. Vi ska hämta minimannen på förskolan "undra om bastian vet att jag fått min bebis", det återstår att se om det varit mycket bebissamtal mellan vännerna på förskolan. Vi ska leka med racerbilar och kramas med lillebror!

Det är precis så det känns och med tanke på allt som händer, så vill jag nog ändå mena att det stämmer. Jag gjorde premiär med stickad tröja och jeans idag det har ju bara en höstlig klang det. Imorgon är min officiellt sista dag på mitt sommarjobb, vilken sommar det har varit. Jag hörde nånstans där det va någon som avbröt i ett intressant samtalsämne "och vilken bra sommar vi haft" hon hade rätt, men hon avbröt och det är väl mindre rätt. Men bra inflik!

På måndag börjar femte terminen på högskolan och steget närmare examen är verkligen på gång. Kikade in kurslitteraturen inför terminen, blev lika chockade över alla dessa engelska titlar som när jag tackade ja till ett bröllopsmöte där mannen i förhållandet bad om att hålla mötet på engelska. Vad skulle jag säga?! Risken att det blivit fel tårta med knacklig engelska kändes inte långt bort...jag ursäktade mig och tänkte samtidigt att jag är underutbildad i engelska men det skulle medföra svårigheter om mötet skulle fortlöpa i detta språk. Mannen som hade ovanligt stor påverkan på bröllopstårtsvalet agerade nån form av tolk trots att både jag och kvinnan verkade förstå varandra. Det blev mer svengelska än vanligt, jag sa ett ord på engelska och på nåt sätt räddade jag upp det med en svensk översättning. Så här i efterhand inser jag att det nog lät märkligt, men tusan jag är inte bra på engelska trots att jag och kvinnan verkade ha en språklig conection.

Största intresse på sommarjobbet har legat på marknadsföring, jag tappar själv hakan över hur väl det lyckats och funderingarna hamnade på om jag valt fel framtid...men kom på mig själv att barn kan inte vara fel! Jag säger 401 och mer behöver ju knappt nämnas mina fantastiska kollegor vet och förstår att det är en större stund än många andra. Vi skrattar högt och pratar om glassdrinkar och champagnen Roger, det kommer att firas inom kort det är ju trots allt succé! Jag väljer att arbeta dygnet runt och svara på kommentarer den tiden på dygnet det faller in, men jag har länge känt att man kan lyckas bara man anstränger sig. En i företagstruppen har tagit steget upp till staden som jag får helgkänsla i under alla dagar i veckan, jag pratar om Stockholm. En fantastiskt stad där det i princip finns allt, trots att det är många mil emellan håller vi kontakten och hon är med om det vi är med om och tvärtom, det är bra! Trots att jag tycker att det ska bli skönt att börja skolan kommer jag sakna kollegorna som alla önskar sig och såklart vår kändiskollega i Stockholm!

Helgen är en sån ensam hemma helg när mannen i hushållet också håller till i Stockholm, populär stad jag själv var ju där senast som i tisdags! En tom säng känns inte alls lockande men det är där det kommer sluta ändå, imorgon är ju trots allt sista dagen på sommarjobbet!

Vilken helg, vilken vecka...som har spenderats till största del på företaget. Fredagen bjöd på både jobb i cafeet och på office...det första nämnda va trevligt liksom det sistnämnda men med en lite detalj på det förstnämnda. En kvinna upptäcker att kundtoaletten inte är helt fräsch och meddelar oss om detta, sånt kan ju få en att känna ett stort obehag...jag behöver inte säga mer än att det som skulle legat i toaletten va felplacerat. Och där av mitt val av rubrik ibland är det liksom okej att inte förstå varför vissa människor gör vissa saker, som i detta fallet felplacera på toaletten!

Resterande jobbdag flöt på och det uppstod inte mer obehag. Kvällen bjöd på inget mindre än Wizex fantastiska stämma. Jag är inte negativ mot Wizex väldigt trevligt dansband, däremot är inte riktigt dans min melodi! Det blev vad man skulle kunna tro svarttaxi från Wizex och bäckaskog, men så va inte fallet det va en vit bil och ett vitt taxibolag. Det var mer åkturen som skulle kunna tyda på att vi valt att åka där det inte går helt korrekt till med skattebetalningen. 140 va maxhastigheten vad jag kunde utläsa, snabbt gick det eller som chauffören ville få oss att tro "som i Turkiet" jag har bara lite oroliga minnen från taxiresor utomlands. Som den 26-åring jag är tog jag mig hem för nattens sömn, medans ungdomarna gjorde stan. Klokt val av mig då jobbet kallade 5 timmar efter hemkomst.

Från en bil till två andra, lördags underhållning va placerad åt Osby hållet i dubbel bemärkelse. Först en trip till Ikea för diverse inköp och en kycklingfilé jag inte blev helt nöjd med. Väl tillbaka till staden där jag bor byttes det till det större fordonet bagarbussen, bröllopstårtleverans och inte vilken som helst utan med mina kära kollegor. Tårtan blev levererad i ett perfekt skick och begav oss tillbaka, en tillbakaresa som kunde slutat mycket illa för en liten korvliknande hund på 4 ben. Vi tackar chauffören för den dramatiska räddningen och upplevelsen!

Minimannen har stått för dagens underhållning, trots att ipaden vunnit över mig. Nästa gång vi ses tror jag minsann att ipaden ska vara på lagning eller något liknande! Minimannen har gjort comeback på förskolan, enligt säkra källor från minimannen själv har han cyklar med sina kompisar och bajsat på pottan. Vilken pedagogisk verksamhet han får spendera dagarna på!

Nu ska här unnas semester i 2 dagar, det kommer att åkas tåg till huvudstaden! För att inte ramla in i den klassiska semesterfällan blir det jobb efter hemkomst fram till skolan börjar.

Under gårdagen kom jag på mig själv tillsammans med min tids fixering, jag vet inte om det är sunt eller om det börjar gå överstyr?! Väckarklockan ställs alltid med en 2 eller 7 som sista siffra, jag har hört att det inte är normalt utan att det ska vara mer normalt att det slutar med 0 eller 5. Men vad är egentligen normalt?! Jag anser ju egentligen att anser man sig själv ha ett normalt beteende så ska man hur som helst inte noja över huruvida normal eller onormal man är. För att återkomma till insikten om tidsfixering i framför allt samband med toalettbesök, för att undvika fler besök än nödvändigt är klockan en bra riktpelare...går jag inte tidigare än kl.22 så ska man väl kunna spara in på ett eller två besök. Det är inte bara tiden som är en fixering även toalettbesök har blivit något i form av ofixering. Jag tror det har hängt i sen barndomen, har aldrig sett nån glädje med att ödsla tid på toaletten. Kan det vara vanligt förekommande tross?!

Dagen har spenderats i nån form av nostalgitripp med en av mina favorit killar. Jag tog mitschubishin till Karlshamn för att göra ett besök på den lokala folkracebanan med minimannen och storebror, precis som förr i tiden när man hängde på för att titta på folkrace och spendera sin dag där. Minimannen va helt toppad under de 5 timmar som spenderades på plats med en massa racerbilar. Vi fotograferade bilar, diskuterade huruvida chaufförerna antingen kissade eller bajsade i pausen mellan körningarna, var fanns toaletterna som chauffören gick på?! Vilken mat skulle de äta? Fick killen som voltade åka till sjukhuset med sin mamma? Var va mamman? Wille kom även fram till att jag kör saktare än racerbilarna men däremot springer "Fivvip" fortare...på något sätt började jag också fundera på de här praktiska sakerna som minimannen undrade över! Han är djup, han är smart och jag gillar honom till månen och några varv runt jordklotet och tillbaka!

För att nostalgin skulle sitta i tittade vi på bilder från minimannens yngsta år, han såg ut som en sköldpadda en riktigt söt sköldpadda! Jag såg ung ut eller som storebror uttryckte det "du såg barnslig ut" minimannen uttryckte det på ett väldigt målande sätt "Mie du ser konstig ut"...jag köper det jag va ju ung på den tiden och dessutom kallade jag han för sköldpadda så det kan väl vara kvitt. Vi tröttnade på nostalgitrippen i foton och fortsatte upp på minimannens rum...jag fick mest titta på när han lekte med bilar, med undantag när jag fick backa med en brandbil. Jag blev glad över att få delta för vi återupplevde hela dagen på folkracebanan med de små bilarna på det lilla blåa bordet på minis rum..."man får köra bilar på mitt bord"!

Jag får inte nog av denna 4-åring, det som är det viktigaste just nu är vad ens chef heter och huruvida man kan backa bilar eller inte...ibland vill jag också leva i en 4-årings bubbla det verkar så okomplicerat!

Nästa gång vi ses hoppas jag att nummer 6 har anlänt :)

Nu har man kommit in i ett "börja kännas som jag jobbar som förr" igen. Men vilket är långt ifrån, nu existerar ledighet och något så ovanligt som att ha rast. 15 minuter är det och mer än tillräckligt när det gäller att tugga ner dagens första mål. Snart börjar skolan igen och jag är faktiskt inte negativ, ska bli kul till och med. Det blir lite som semester i alla fall första veckan! Men vilka kollegor man har, fantastiskt!

För att återgå till jobbet och de 5 sinnena. Vi har ju en hel mångfald av människotyper, för det mesta är det bara givande och spännande. Men något som är mindre spännande är när det ska viskas, mumlas och liksom på nåt sätt inte få fram budskapet kunden vill ha fram. Maxgränsen för att säga va ligger väl på 3 gånger och efter det får man ju helt enkelt chansa. Tur stammisarna inte bryter mönstret och tar samma där räcker det med minnet. Jag kan tro att kunderna tycker allt tjat om kvitto är något irriterande, för mig är det en rutin och det kan sägas på helt fel ställen i konversationen. Oftast hamnar det i slutet men har man otur kan det bli nånstans där man ska fråga om kunden vill ha något annat och de magiska orden bara spyrs ut "vill du ha kvitto". I takt med att frågan hamnar rätt i konversationen uppskattas ett ja eller nej (är det kvitto tävling uppskattas ett nej) något som händer när det ska svaras på den frågan kan ibland uppstå som ett nja. Det kan uppfattas precis som "hen" man vet varken ut eller in. I den osäkra stund bjuder jag på kvittot för att minska komplikationer med skatteverket!

Nu väntas 3 dagars ledighet, vilket också innebär 3 utflykter och jag får väl passa på att träna upp min hörsel så jag kan komma tillbaka på fredag i fin hörselform!

...det är ju precis vad det är just nu!

Och på nåt sätt har man helt plötsligt mindre tid trots att man borde ha mer av den varan. Bloggen får stå till sidan när solen visar sig. Efter två veckor av dubbeljobb unnar jag mig 4 dagars ledighet eller det är ju visserligen bara en kvar, men jag gillar läget. Lördagen tillbringades till en början i Åhus, stället som lever upp under sommaren och framför allt under handbollen. Kul, trevligt och mycket folk! Eftermiddagen tillbringades i vä och kvällen i Karlshamn, det är viktigt att tiden utnyttjas till max.

I söndags invigdes mitt första svenska strandhäng då även kroppen fick sig en iskall sväng av det svenska havet, jissus krampen va inte långt borta. Minimannen var med och på nåt sätt går tiden mycket fortare, jag som brukar tröttna ganska snabbt på stranden hade och göra hela tiden. Och så lite grillning på det.

Idag har jag chockat mig själv genom att sova alldeles för länge...hur lyckas jag?! 9.30 och jag själv blir i chock sådana tider är inte vanliga för pensionären. Och dessutom har dagen tillbringats med att döda tid i solen också chockartat för denna kropp, en dag är det jag klarar tur det finns andra planer imon! När jag chillade i solstolen med musik så kommer grannen mittemot ut med hörlurar, borde jag kanske också göra något liknande kanske inte grannskapet gillar min podcast?! Tiden på balkongen skulle ändå inte vara så många minuter till för exakt kl.13 försvinner solen och solstolen får medtagas ut på baksidan och jag som hade köpt lite lektyr på maxi i form av mama och kors&tvärs. Kan varmt rekommendera dessa! Efter denna stressiga dag skulle jag få finbesök till tacomiddag. Vi fortsatte mot arenan för handboll och vidare på Åhus för en Otto glass!

Imon väntar ett besök på ivö med minimannen och päronen. Morgondagens stora grej är båtresan över då Wille inte riktigt precis som jag kan förstå hur en bil kan åka båt, spännande spännande!

Ikväll tvättar jag på övertid, trots att det inte är ett större brott i lagen så blir jag stressad av situationen och flyttar min lägenhetsbricka från dagens datum till några dagar längre fram. Mest för att jag ska bli svårare att spåra om någon vrång granne skulle misstycka att jag tvättar på övertid. Tvättiden startade kl.16, men eftersom jag körde ett office+stängnings paket på företaget så blev det lite senare hemgång än beräknat. Jag skulle vilja skriva en lapp till mina grannar "för ambitiös för att hinna i tid, behöver utnyttja dygnets timmar längre än till kl.20". Det har ju satt sina spår i min försiktighet sedan den gången jag råkade nalla en grannes tvättid utan att jag själv visste det.

Som ni märker är semestern slut och det vanliga livet med jobb, tvätt, disk och sånt nödvändigt är återigen vardag. 5 dagar i Barcelona och 2 i Stockholm har passerat, jag ser fram emot de få dagar ledighet som spridit sig för kommande minisemestrar!

Förutom nödvändiga vardags sysslor hänger jag i soffan framför Håkan och allsången, jag känner mig som en traditionell människa och gillar faktiskt det. Synd att jag satt på tåget som gick hem i söndags för det hade ju varit spännande att hänga på allsången live. Imorgon stundar afterwork, en afterwork som vi gör oss förtjänta av på företaget! Hårt slit för hela högen...

Det är ju märkligt vad vädret ska påverka livet just nu, kan det vara ett ålderstecken?! Mitt liv kretsar kring vädret, yr är min mest använda app nästefter de socialmedierna som används aktivt. Dagen i Barcelona började med ett tjock moln över hela synfältet jag kunde se, solen hade inte en chans att ta dig igenom. Vad är det med begränsad soltillgång och Barcelona?! Har aldrig varit med om något liknande på föregående semesterturer. Är vädret inte på topp omprioriteras dagen till kulturella vistelser, familia byggnaden som tydligen aldrig blir helt klar blev dagens mål. Intressantare än byggnaden blev kotten som jagade enorma såpbubblor som nån kul kille gjorde. I hopp om att uppleva shoppinglivet tog vi oss till de mer välbärgade gatorna, stängt?! Stängt överallt i en storstad, knappt acceptabelt men man kan ju inte göra något åt saken. Dilemmat diskuterades över en lunch på BK, exotiskt eller hur! Helt plötsligt blev måltiden en trygg miljö för oss turister och vi kände igen menyn från vårt lokala BK, long chicken inte dumt alls faktiskt. Helt plötsligt försvann varenda moln och solen gjorde entré, lyckan var total och vi skyndade upp mot soldäck för att lägga beslag på varsin solstol. Min anti-solkräm aura har satt sina spår, men min kropp har fått en förändrad hudfärg förutom min rygg då. Imorgon vänder jag på kroppen och ser till att släta ut kroppens färgnyanser. Yr.no appen lovar strålande sol hela dagen, jag ser redan fram emot morgondagens utevistelse !

Kvällen bjöd ännu en gång på en måltid på Hard Rock Café. Summa av kardemumma, fin mat, fantastiska drinkar och toaletten känns fräschare än något annat som erbjuds i denna staden!

Uppmärksamheten på klockslaget av publiceringen av inlägget hoppas jag uppmärksammas då det inte sker morgontid! Jag har en vända-på-pensionärsuppvaknandet-alldeles-för-tidigt-kväll och hoppas på bra resultat inför morgondagen!

Ännu en dag där pensionären inte kan sova längre än till 7 på morgonen...jag undrar varför jag blivit en morgonmänniska...tycker det verkar uttröttande i långa loppet! Morgon i Barcelona och solen visar sig från sin ljusaste sida så vitt jag kan se från hotellfönstret. Något vi inte fick uppleva från start igår, till en början fick jag en känsla som jag kan få i Sverige när det är molnigt och ett svart moln som lurar i luften. Värdelöst, men det ordnade upp sig och vi invigde soldäcket på hotellet! Dagen började med hotellfrukosten som till hälften bestod av kakor, verkar bara va i Sverige som det där med frukost ska va ett nyttomål. Fortsatte dagen med hop on-off buss, vi tog turistandet ut till sin verkliga spets. Något vi upptäckte var att Ipaden är mycket populär att ha med för att kunna fotografera, märkligt med tanke på storleken. Vi tog ett hop-of och hamnade på stranden där det intogs lunch och ett väldans letande efter en supermarket, det fanns ingen, vi hittade ingen, chockerande och vi som behövde vatten på stört fick sätta oss på ett café.

Kvällen bjöd på finmiddag på Hard Rock café och findrink! Annorlunda mot torsdagens chock hak. Shoppingstråket var till den glada överraskningen :)

Tur Filip har en mer sund morgonsovning än mig så vi slipper hänga på låset på frukosten när den öppnar. Dagen kommer att bjuda på strandliv och shopping!

Igår va den stora resdagen, då 3 länder besöktes under en period av några timmar. Låter egentligen märkligt, men fullt naturligt och de flesta har väl gjort samma sak! Att lämna trygga Sverige för att hamna nära ett gripande av en man på Kastrup till att gå fel och hamna på den manliga delen av toalettutrymmena. Tur man blivit vassare på språk då jag själv inte upptäckte mitt misstag själv...

Flygresan gick smärtfritt, med en uns av försening. Gårdagen fokuserades på att hitta en turistvänlig restaurang, något som va klurigare än man kunde räkna med, trots den nyinköpta kartan som Filip ansvarade för då mitt kart och lokalsinne tillhör den sämre varianten. Till slut hamnade vi på ett hak utanför hotellet med icke fantasivänlig personal, vi lyckades i alla fall få en meny på engelska något som inte verkar höra till vanligheterna. Pizza med för mycket fett och för lite tomatsås gick ner ändå. Cider verkar inte finnas och beställer man Smirnoff Ice hälls det upp ett glas med is, ibland kan det här med språk bli ett problem. För att avsluta kvällen besökte vi hotellbaren, där strawberry daquari verkar vara ett fenomen som inte finns. Jag vet inte hur denna semestern ska sluta men Gin & Tonicen var ju helt okej, så det kanske få bli min standard i Barcelona.

Verkar kanske märkligt att det finns tid för bloggande under en hektisk semester?! Men eftersom jag blivit som en pensionär och vaknar innan ens klockan slagit 7 så finns det möjlighet till att använda alla dygnets timmar effektivt. Hoppas på bättre överraskningar från denna stad idag, vi ska nämligen turista på riktigt på en äkta turist sightseeing buss. Kanske vi kan bli lite mer lokaliserade!