Mie

Under gårdagen kom jag på mig själv tillsammans med min tids fixering, jag vet inte om det är sunt eller om det börjar gå överstyr?! Väckarklockan ställs alltid med en 2 eller 7 som sista siffra, jag har hört att det inte är normalt utan att det ska vara mer normalt att det slutar med 0 eller 5. Men vad är egentligen normalt?! Jag anser ju egentligen att anser man sig själv ha ett normalt beteende så ska man hur som helst inte noja över huruvida normal eller onormal man är. För att återkomma till insikten om tidsfixering i framför allt samband med toalettbesök, för att undvika fler besök än nödvändigt är klockan en bra riktpelare...går jag inte tidigare än kl.22 så ska man väl kunna spara in på ett eller två besök. Det är inte bara tiden som är en fixering även toalettbesök har blivit något i form av ofixering. Jag tror det har hängt i sen barndomen, har aldrig sett nån glädje med att ödsla tid på toaletten. Kan det vara vanligt förekommande tross?!

Dagen har spenderats i nån form av nostalgitripp med en av mina favorit killar. Jag tog mitschubishin till Karlshamn för att göra ett besök på den lokala folkracebanan med minimannen och storebror, precis som förr i tiden när man hängde på för att titta på folkrace och spendera sin dag där. Minimannen va helt toppad under de 5 timmar som spenderades på plats med en massa racerbilar. Vi fotograferade bilar, diskuterade huruvida chaufförerna antingen kissade eller bajsade i pausen mellan körningarna, var fanns toaletterna som chauffören gick på?! Vilken mat skulle de äta? Fick killen som voltade åka till sjukhuset med sin mamma? Var va mamman? Wille kom även fram till att jag kör saktare än racerbilarna men däremot springer "Fivvip" fortare...på något sätt började jag också fundera på de här praktiska sakerna som minimannen undrade över! Han är djup, han är smart och jag gillar honom till månen och några varv runt jordklotet och tillbaka!

För att nostalgin skulle sitta i tittade vi på bilder från minimannens yngsta år, han såg ut som en sköldpadda en riktigt söt sköldpadda! Jag såg ung ut eller som storebror uttryckte det "du såg barnslig ut" minimannen uttryckte det på ett väldigt målande sätt "Mie du ser konstig ut"...jag köper det jag va ju ung på den tiden och dessutom kallade jag han för sköldpadda så det kan väl vara kvitt. Vi tröttnade på nostalgitrippen i foton och fortsatte upp på minimannens rum...jag fick mest titta på när han lekte med bilar, med undantag när jag fick backa med en brandbil. Jag blev glad över att få delta för vi återupplevde hela dagen på folkracebanan med de små bilarna på det lilla blåa bordet på minis rum..."man får köra bilar på mitt bord"!

Jag får inte nog av denna 4-åring, det som är det viktigaste just nu är vad ens chef heter och huruvida man kan backa bilar eller inte...ibland vill jag också leva i en 4-årings bubbla det verkar så okomplicerat!

Nästa gång vi ses hoppas jag att nummer 6 har anlänt :)