Mie

...med sig själv!

 

Imorse va det en sådan morgon...känslan sa att jag skulle gå tillbaka och lägga mig för morgonen funkade inte och jag kunde till och med bli en fara för mig själv och andra. En armbåge i dörrkarmen är ju aldrig en skön känsla, som fortsatte med att tallriken med morgonens frukost ramlade ner i diskhon och frukosten blev genast blöt...i samma ögonblick varnade Filip mig för kaffekokaren, vilket jag har full förståelse för. Senaste insidenten med kokande kaffebönor på hela mig och köket är inget som vi vill se en repris på! Efter dessa morgoninsidenter har dagen gått i ett lysande skick...än är den inte slut men jag håller mig till en bra bana resten av kvällen.

 

Den lilla frånvaron från bloggen har att göra med mina nya kompisar mellan 1-3 år...från självstudier till förskoleVFU gör även min kropp lite chockad, tiden liksom inte räcker till. Säger jag som inte har ett ända barn i hushållet...men det blir tajt om tid i alla falla. Snart har en vecka gått med kidsen och då återstår två, jag känner redan nu att jag kommer sakna de små liven. Vi har projekt naturvetenskap med inriktning på djur, kan tänka mig att det låter spännande. Igår hittade vi en skalbagge som vi både tittade på och släppte ut...idag har vi varit på djurjakt, trots mina intiativ att hitta små kryp är det inte min grej! Jag ryser och vill helst inte röra men kidsen tycker det är spännande och vi gör det tillsammans...största grejen just nu är påfågeln. Jag är glad att det inte är ett kryp men fåglar kan också bete sig märkligt ibland. Min plan från början va änder, hästar, får och djur i den stilen...men om man ska få med sig kidsen är det bäst att lyssna på dom!