Mie

om mindre än 2 timmar, semesterkänsla infinner sig i kroppen!

 

För att uttnyttja alla timmar i veckan var det jobb kl.6 igår morse, det är något spännande som händer på företaget lite titt som tätt när man öppnar upp stället. Arbetstiden är kl.6 av en och flera anledningar, det finns en del att förbereda inför kundernas inträdande. Frukost och allt vad det innebär står i fokus, men som en liten bonus är dörren upplåst från det att bullarna kommit innanför dörren. Jag anar att detta inte händer överallt, då det kanske till och med inte går. Men det jag vill komma till är förgivet tagna människor, "här är jag och bara jag får mina bullar så bryr jag  mig inte om så mycket annat". Som sagt detta är ett vanligt fenomen, gårdagens konversation med en kund kl.6.30 är en just en sådan kund jag pratar om...Eftersom vi missat låsa upp den ena dörren tar sig kunden till den andra som är upplåst, kreativt kan tyckas.

 

-jag vill ha 5 bullar

-okej, vilka vill du ha?

-den mörka där och har ni inte vanliga?

-jo, jag har inte hunnit packa upp dem ännu men jag ska hämta till dig! Vi öppnar egentligen inte förrän kl.7, så det är därför jag inte hunnit det...

-jag har jobbat natt och jag tänkte jag skulle handla bullar nu!

 

visst visst det är trevligt och tacksamt att du väljer att handla på företaget, men jag kan liksom inte gå inte på maxi en halv timme innan öppning. Och skulle jag kunnat hade jag varit tacksam och inte bara tagit det förgivet!

 

Detta är bara en liten parentes i tillvaron, jag kallar det egentligen i-landsproblem. Det är spännande att möta alla dessa människor, inte bara spännande det är oftast väldigt trevligt också. Jag är nöjd med min jobbtillvaro, möjligheten att inte jobba alltid utan kunna kombinera livet med en hel del annat är en bonus. Men något som är prioriterat i livet är att ha så lite dötid som möjligt!

 

En date med en söt kille var också prioreterat igår, killen som ger ny energi och glädje varje gång vi ses!

 

Kvällen slutade för mig som ovan glasögon användare inte på topp, förr när jag antingen såg bra eller när linser fick användas var det inga problem om jag råkade små somna på soffan. Men det är absolut inget jag rekomenderar med glasögon, när man somnar på sidan. Det gjorde och gör ont på näsbenet vilket skit.

 

Nu struntar jag i mina i-landsproblem och hoppas på en solig och sjukhusfri vecka i Norge!

 

 

fick ett virus på ögat som var på besök i sisådär några dagar!

 

Ett virus som orsakar linsvila en vecka framöver, självklart är det veckan när vi ska åka skidor. Men det tillhör väl att någon form av kroppslig defekt ska existera när jag har pjäxor och skidor på. Ett par nya jag vill säga enorma skidglasögon är inhandlade mot min vilja, mina förra som endast är använda en säsong är verkligen inte för välanvända. Men juniorgogglesen har inte utrymme för ett par glasögon, risken verkar vara för stor att åka utan någon någon form av ögonhjälp. Jag är inte direkt nöjd, men jag väljer att gilla läget. Jag ska trots allt på semester om exakt 3 dagar!

 

Det är Trysil som står som måldestination, andra skidresan för året och jag har varit på rehabiletering. Jag känner att jag kommer att hålla även denna gången, trots att jag kommer att möta och förmodligen åka på olycksplatsen för förra årets knäskada. Jag är inte rädd! Jag tror på fokus och orädsla.

 

uttryck som anses vara en allmänbildning, jag kan inte vara beredd att hålla med dagens lärare!

 

Sex timmar på högskolan kan tyckas simpelt att ta sig igenom, men nej inte idag och framför allt inte med dagens föreläsningar. Spännande när det uttrycks att klassen tycks vara en tyst och inte så pratsam klass, för visst borde vi slutat vara blyga förvarandra såhär ett och ett halvt år senare. Vi är ingen tystlåten samling om det det är de rätta förutsättningarna, men visst kan det vara lite obekvämt att säga sin mening om man blir dissad. Att vara kritisk är viktigt, den uppmaningen var i princip föreläsningens första mening, går man i fjärde terminen ska man minsann inte bara lita på det som sägs. Men att vara kritisk är inte lätt när allt man säger inte stämmer överens med det lärarens åsikter. En förmiddag som väl va spännande på sitt sätt, men lärorikt vill jag inte kalla det. Ibland är lunchpaus mer välbehövligt än andra dagar, idag var en sådan dag. Eftermiddagens föreläsning med overhead läraren, mitt största orosmoment var min halvblindhet för utan linser ser jag tusan inte så bra. Och i samband med en overhead som inte har det skarpaste läget kan situationen nästintill bli ohållbar, men jag fick välja en plats närmast läraren. En plats som inte alltid ses som positiv, jag vill nästan säga aldrig positiv förutom när man har synproblem. Jag vill absolut inte nedvärdera mitt kommande yrke, men visst tusan behöver man inte kunna statistiska termer och konstiga uträkningar för att jobba som förskolelärare?! Idag var det inte jättekul att vara student jag som brukar trivas som student, men allt är ju inte guld som glimmar...

 

Numera är jag halvblind, så hälsar jag inte på personer jag känner så har det inte med en otrevlig sida att göra utan på grund av att allt runt omkring har fått en suddigare sida. Ett besök hos min trevliga optiker var på sin plats, efter lagom mycket linsproblematik ett tag. Min optiker är en man som kommer ihåg var jag kommer ifrån och vilka arbetstider jag hade för 3 år sedan, jag uppskattar att han har ett bra minne och bryr sig. Någonting på ögat som inte ska va där, va där ändå...så nu väntar återbesök och linsvila. Min negativtet till glasögonen är stor men i studenttider känns det knappt som jag har något val, för jag vill gärna inte sällskapa med läraren genom att sitta längst fram i klassrummet för att jag är i blindo. 

det damp ner en bekräftelse på att det var 10 år sedan jag gick i nionde klass...det va ingen chock men tiden går fort!

 

de kallar det klassträff, men på nåt sätt är det en stor, jag vill nästan kalla det enorm återträff med stadens alla 87:or. Det är alltså inte bara klass 9F som ska ses igen, min frågan är egentligen hur många från klass 9F som kommer att inbefinna sig på klassträff. I ärlighetens namn var det inte en bra klass, vilket jag tror de flesta är beredda att hålla med om. Den sista klassen som sattes ihop och det blev de överblivna 87orna som hamnade i en rörig sammansättning, men visst hade det varit spännande att se vad alla gör idag. Jag antar att det är vissa som dissar en återträff medan andra tycker det är ett fantastiskt tillfälle att återträffas på. Detta är något att fundera på men visst är jag sugen, det är ju aldrig fel att ha en anledning att gå på fest!

 

den stora rubriken skull ju egentligen lyst med hjärtan, men nej jag tycker mest det är ett tillfälle för affärerna att sälja mer...liksom för företaget som hade hjärtan på det mesta som skulle säljas. En dag som förmodligen ger mer skada än kärlek...för visst är det sådana här dagar som påminner om ensamhet. På lasarettsboulevarden firas det med plugg och matlagning lika spännande som vilken torsdag som helst!

tisdag igår och den bjöd på en härlig blandning i schemat...

 

ett besök hos kidsen på förskolan! har saknat de små liven, man kan inte annat än och bli glad när dem kommer fram och vill säga hej och bäras och upp trots en ålder på 5 år och en vikt jag skulle gissa på runt 20 kilo. Vi hade förberett kompisfrågor till kidsen och inte kunde jag ana att svaret på varför man blir ledsen skulle bli "om någon skjuter en"...det är ju klart man blir ledsen då! Spännande och kul att höra att det finns så många bra kompisar. 

 

en lagom paus i hemmet för att avancera vidare till företaget, ett företag där semlor stod i fokus! Den lilla chocken jag fick när jag kom innanför dörren va att semlorna va slut och det skulle genast produceras flera...vad är inte mer passande än att få göra semlor på självaste fettisdagen. Det är nästan så att denna tradition har gått till överdrift, jag vill kalla det hysteri. När semlorna tog slut alldeles för tidigt visserligen, börjades de spejas efter semlori hela cafèet och visst fanns det en kvar, en som var nedfryst och satt fast i semleglassen mest som dekoration. Men både en och två kunder ville gärna köpa denna dekoration. Jag fick känslan av att det var nåt tvångsmässigt beetende efter semlor, köp en idag istället! 

 

dagen har bjudit på en blandning av en annan sort än gårdagen. Känslan av att ha tränat och duschat när klockan bara hunnit bli 9.15 får mig att känna mig som en sund människa. Idag har även jag kört bil, något som inte händer så väldigt ofta...men varje gång jag gör det hamnar jag i närheten av något som inte är positivt, idag var det en snigel på motorvägen och min osäkerhet av att hitta till vä gjorde att jag inte ville köra om. Men vad gör dessa bilister ute som inte vet var gaspedalen sitter?! En intervju med nya kids blev det idag och det var minst lika intressant som gårdagens. När man ska trösta någon är det bra om man håller någonstans på den personen!

 

jag syftar förstås på min längd...enligt forskning går det väl bara åt ett håll och då menar jag krympning, får hoppas att det dröjer ett par år innan man hamnar i ett sånt skede i livet! 

 

Men det här med att inte vara som en standard svensk rent längdmässigt märks, det mesta anpassas för en längd inom det "normala"! Sjukhustoaletter är ju något som alltid är för den längre typen av människor, jag vet inte ens om en "normal" lång når ner till golvet...och inte vill väl jag sitta och dingla med benen oavsett behov! En stadig yta att sätta ner fötterna på är A & O, ibland vill man ju knappt nudda ringen och det blir ju en ren omöjlighet när man inte ens når ner. Stugan i Sälen bjöd i alla fall på en såndär barnpall man kunde ha benen på, hela grejen med en hög toalett kändes genast mer okej! Det är ju förstås inte bara toaletter som kan vara ett bekymmer för oss pigmeer...På företaget märks det att standard längden i alla fall är över 159 cm, då jag får blicka upp till skyarna för att kunna arbeta på ett normalt sätt! Jag är glad att jag har trevliga och långa kollegor som finns till hands när man behöver! Det är likadant här i hemmet, jag har hört att man bygger lägre kök till dvärgar men här har man helt oanpassat för dvärgar...här byggs det upp till taket. Ännu en gång är jag glad att jag inte är en ensam människa, Filip är lång och når det mesta...nån gång kanske jag kan va behjälplig vad det gäller lägre höjder!

 

Idag är det tvättdag igen med ett stort utropstecken! 2 personer i ett hushåll men inte ska man behöva tvätta oftare än med en veckas mellanrum...men denna tiden har jag i alla fall kontrollerat varje gång jag varit nere för att lägga i en ny maskin. Jag vill ju inte begå samma misstag en gång till för husfridens skull! Idag är det även fokus på att inte möta på någon granne pga min klädsel, jag tycker själv att polarn & pyret tillverkar snygga kläder som man kan matcha på ett enkelt sätt. Men det kanske kan bli lite för randigt ibland...inte för min smak men kanske grannarna får en annan uppfattning om hon i lägenhet 8! Idag är det rött och svart som gäller från topp till tå.

 

 

min antydan i rubriken är inte självklar men jag syftar på cancer...ett ord som får mig att rysa!

 

något som man hela tiden tror ska drabba andra men inte mig! men sanningen är hård och 1 av 4 får cancer och på det sättet drabbas faktiskt alla! ett hårt ämne att prata om och jag imponeras av alla som kämpar mot denna sjukdomen...förra veckan när jag var sjuk, en helt vanlig feber sjukdom ansåg jag mig själv vara mer död än levande. Mitt fokus låg inte längre bort än till ett egoistisk fält som kretsade runt mig själv...något jag visserligen anser att man måste få göra ibland! Men jag vill i alla fall framför allt lyfta alla barn och 25+ som kämpar varje dag mot denna skit sjukdomen...

 

 

 

jag har hört att tvättstugan inte är bra för grannsämjan...det kan nog till och med varit så att det är på denna platsen i huset det uppstår flest bråk! i tidigare hus jag bott i har tvättstugan inte varit heligare än någon annan plats i huset...men nu är det skillnad! Här är det alltid rent...tvättstugan ser ut som ny varje gång! Trevligt men det skapar en osäkerhet i mig blir den tillräckligt ren när jag är klar?! Att torka golven anser jag är lika mycket överkurs som att stryka sin tvätt så sånt läggs det inte någon energi på! för visst är risken större att det blir fotspår på golvet om det är ett blött än ett torrt golv...

 

förrvirringen som uppstår idag får mig att svikta lite i samvetet mot grannarna...dom kanske tror att jag är en sån tvättmarodör...men nej så är inte fallet! jag skyller på datumförvirring i samband med ett missförstånd med mig själv! Min tvättid skulle start kl.16 vilket gör att jag tar hissen ner kl.15.55, sorterar tvätt och startar maskinerna...en timme senare gör jag samma sak...timmen efter upptäcker jag en främmande tvättpåse! Min första tanke är det någon som ska snylta på min tvättid det skulle kunna va okej...men upptäcker att jag bokade tvättid till igår tisdag! I stress packar jag ihop min tvätt för att skynda upp i lägenheten och låsa in mig. Min förhoppning är att detta inte kommer spridas till övriga grannar att det är någon som springer och tar tvättider...det hade verkligen kunnat skapa osämja grannar emellan! Jag som anser att vi har fått mycket god kontakt med grannarna, inte så god att jag vågar ha galna fester men så god att vi hälsar på varandra!

En overheadapparat! Vet ens kidsen som är födda på det moderna 2000-talet vad detta fenomen är?! På min skoltid var det ju en hypermodern maskin...att man skulle kunna använda sig av en projektor var väl inte ens påtänkt! Att använda sig av en powerpoint presentation med hjälp av en projektor känns väldigt vanligt nu...men så händer något oväntat. Läraren som påstår att hon är född på 40-talet...inget jag sätter emot börjar i alla fall att titta sig omkring efter den berömda maskinen overhead apparat, med argumentet att jag använder mig inte av sån power point! Det första problemet som uppstår är smuts på ljusplattan... då läraren uttrycker att hon nog får offra sin sjal hon har på sig och dammar av skolans antika maskin...Problem två som uppstår är att hela klassen verkar fått dålig syn då allt bara ser suddigt ut! När sista plastpappret läggs på får läraren äntligen ordning på maskinen och hela världen känns mycket klarar ut...

 

Med detta i bagaget får jag nog säga att jag föredrar det moderna livet där vi använder datorer, projektorer, film och ljud! Välkommen till år 2013 året jag bojkottar overheadapparater...

 

 

jag vill tro det! men visst är det inte det?! 

 

en nära vän som precis fyllt 25 börjar få rynkor...det är vad hon själv säger i alla fall! inköpen blir bara mer och mer nu ska det inhandlas mirakelkrämer för att släta ut rynkan som inte kläckts...eller är jag förblindad och blundar för någon annans rynkor?! för att på det viset ha hopp om att jag själv inte har blivit drabbad... hoppas fortfarande på en slät hy. Vi är i vilket fall fler och fler som passerar den magiska åldern 25! en annan vän och kollega som närmar sig sitt 21 levnadsår menar att det känns gammalt...jag själv ser det som en mycket ung ålder! Som 21-åring var det jobb 24/7 samtidigt som det var viktigt att hålla sitt festliga liv i skicka...det var inte ovanligt att det var hemgång runt 3 och 3 timmar stod man på företaget något sleten men glad! Glad för att man uttnyttjat alla dygnets timmar...glad för att man fått träffa fantastiska människor...glad för att man hade energi!

 

Nu finns inte det senariet på kartan...inte på det intensiva sätt i alla fall! men vem vet man kanske gör en repris bara för att testa om denna 5 år äldre kroppen pallar trycket! Det har ju redan visat sig att det finns små defekter som kommit med åren...

 

stämmer det att man är inte äldre än man gör sig?! 

 

På tal om annat som tillhör vuxenlivet ringde radiotjänst mig precis...på dolt nummer! Är det nåt nytt att använda sig av det dolda?! Jag är ju inte en positiv anhängare av den sortens medlem...men jag betalar! vad jag betalar för och om det är värt det kan jag inte stå för...när svt väl visar något som svenska folket tycker är bra blir det mest fiasko!

 

söndagen är snart passerad men vilken effektivitet när man börjar den redan kl.5.17! Frågan är bara hur länge man pallar ikväll åldern faller ju snart mot 26 trots allt!

Längesedan var det, ja riktigt längsen minns knappt hur bloggen ser ut. Allt ser helt nytt ut här! Min tanke är att börja blogga igen just idag är tanken den i alla fall...mest en ursäkt för att slippa ta tag i pluggandet!

 

Just nu snurrar bara grupprocesser, ledarskap och konflikthantering! Intressant det kan jag inte kommentera på något annat sätt...men jag har fastnat och har inte kommit på en lösning på hur jag ska komma vidare! Osäkerheten är alltid om man förstått uppgiften rätt?! Är det bara jag som skriver så här?! Men lärarna på högskolan har lärt oss begreppet fenomenografi ett begrepp som jag tolkar som att vi uppfattar saker på olika sätt beroende på vad vi har för tidigare erfarenhet av fenomenet! Kan man någonsin göra fel då egentligen?

 

Veckan som passerat har gått i nån form av sjukdomstecken, min investering av febertermometer var mest en symbolisk sak! Tanken var egentligen inte att behöva använda denna apparat i tisdags blev det verkligheten...tur att vi har gjort ett gemensamt beslut och bestämt oss för att denna tekniska sak ska mäta feber i munnen och inte någon annanstans! Jag tror jag har termometerskräck sen barndomen men har nu fått en helt ny uppfattning om fenomenet febertermometer, siffrorna visade dock att jag inte va den friska person jag hoppats på...jag blev ung på nytt! Detta är inte något jag känt på mycket länge...men på något sätt sitter feberminnenkvar trots att mycket annat ramlar bort med tiden! Mannen i förhållandet fick rädda upp situationen och till hemmet tillkom saker som aldrig varit här, saftsoppa, kräm och piggelin en form av överlevnad! Lyxen blev 3 filmer helt i min smak från hemmakväll...bortskämdhet under sjukdom är inget jag vill uppleva för ofta men när det väl inträffar är det mer som en mänsklig rättighet!

 

Imorgon börjar verkligheten igen jag kommer att komma ut ur bubblan av oställda väckarklockor och sovmorgon varje dag! Jobb och jag är inte helt negativ till denna mjukstart på 6 timmar! Nya möbler pryder ju numera företaget...det är snyggare än aldrig förr om något trångt men man kan ju inta få allat. Förra veckan var det invigning och det är ju spännande hur mycket man uppmärksammar och inte uppmärksammar! En kvinna som bor i huset en något uppstressad kvinna 40+ har beslutsångest när det ska inhandlas en frukostbulle hade tydligen under sin 2 timmars vila blivit störd i detta byggandet kvällen innan invigningen. Kommer ner och undrar vad som försigår och får ett bröd som plåster på såren...hon tyckte detta var en stor händelse då jag får en liten historia berättad för mig om just detta! Öppenhet är något vanligt förekommande på företaget på personal och kunder emellan...kvinnan frågar sig först varför hon går upp i vikt och i samma mening beställer hon en wienersemla! En kommentar hade varit överflödig...istället antyder hon att jag tränar mycket, det är ju alltid trevligt när man kan få folk att tro det...men så är ju inte fallet! Hon fortsätter och det verkar som att hon vill få mig att tro att jag är en mycket sund person!

 

"du har ju en sån fart när du är ute och går...när du går hit jag har sett dig!"

 

jag kommenterar helst inte detta heller då jag inte har mer fart än nån annan i min gångstil...men det är väl härligt med kunder som har koll på en även när man är ledig!

 

Synd jag inte kan lägga till detta inlägg i min inlämning då hade jag kunnat beteckna mig själv som klar!

 

På återseende!