Mie

Längesedan var det, ja riktigt längsen minns knappt hur bloggen ser ut. Allt ser helt nytt ut här! Min tanke är att börja blogga igen just idag är tanken den i alla fall...mest en ursäkt för att slippa ta tag i pluggandet!

 

Just nu snurrar bara grupprocesser, ledarskap och konflikthantering! Intressant det kan jag inte kommentera på något annat sätt...men jag har fastnat och har inte kommit på en lösning på hur jag ska komma vidare! Osäkerheten är alltid om man förstått uppgiften rätt?! Är det bara jag som skriver så här?! Men lärarna på högskolan har lärt oss begreppet fenomenografi ett begrepp som jag tolkar som att vi uppfattar saker på olika sätt beroende på vad vi har för tidigare erfarenhet av fenomenet! Kan man någonsin göra fel då egentligen?

 

Veckan som passerat har gått i nån form av sjukdomstecken, min investering av febertermometer var mest en symbolisk sak! Tanken var egentligen inte att behöva använda denna apparat i tisdags blev det verkligheten...tur att vi har gjort ett gemensamt beslut och bestämt oss för att denna tekniska sak ska mäta feber i munnen och inte någon annanstans! Jag tror jag har termometerskräck sen barndomen men har nu fått en helt ny uppfattning om fenomenet febertermometer, siffrorna visade dock att jag inte va den friska person jag hoppats på...jag blev ung på nytt! Detta är inte något jag känt på mycket länge...men på något sätt sitter feberminnenkvar trots att mycket annat ramlar bort med tiden! Mannen i förhållandet fick rädda upp situationen och till hemmet tillkom saker som aldrig varit här, saftsoppa, kräm och piggelin en form av överlevnad! Lyxen blev 3 filmer helt i min smak från hemmakväll...bortskämdhet under sjukdom är inget jag vill uppleva för ofta men när det väl inträffar är det mer som en mänsklig rättighet!

 

Imorgon börjar verkligheten igen jag kommer att komma ut ur bubblan av oställda väckarklockor och sovmorgon varje dag! Jobb och jag är inte helt negativ till denna mjukstart på 6 timmar! Nya möbler pryder ju numera företaget...det är snyggare än aldrig förr om något trångt men man kan ju inta få allat. Förra veckan var det invigning och det är ju spännande hur mycket man uppmärksammar och inte uppmärksammar! En kvinna som bor i huset en något uppstressad kvinna 40+ har beslutsångest när det ska inhandlas en frukostbulle hade tydligen under sin 2 timmars vila blivit störd i detta byggandet kvällen innan invigningen. Kommer ner och undrar vad som försigår och får ett bröd som plåster på såren...hon tyckte detta var en stor händelse då jag får en liten historia berättad för mig om just detta! Öppenhet är något vanligt förekommande på företaget på personal och kunder emellan...kvinnan frågar sig först varför hon går upp i vikt och i samma mening beställer hon en wienersemla! En kommentar hade varit överflödig...istället antyder hon att jag tränar mycket, det är ju alltid trevligt när man kan få folk att tro det...men så är ju inte fallet! Hon fortsätter och det verkar som att hon vill få mig att tro att jag är en mycket sund person!

 

"du har ju en sån fart när du är ute och går...när du går hit jag har sett dig!"

 

jag kommenterar helst inte detta heller då jag inte har mer fart än nån annan i min gångstil...men det är väl härligt med kunder som har koll på en även när man är ledig!

 

Synd jag inte kan lägga till detta inlägg i min inlämning då hade jag kunnat beteckna mig själv som klar!

 

På återseende!