Mie

efter att de röda strecket på armen blivit längre lång som hela armen...kanske möjligen man skulle slå en pling till sjukan...för de första vill man ju inte ringa till sjukan...o när man väl ringer får man köa i sisådär 10 minuter..."du e nummer 3 i kön"...o så en långsam nedräkning...tanten i luran chansade på att de va blodförgiftning som spökade i armen elle kanske snarare i blodet...fick tid för en koll...

på sjukan möts man av sjuksköterskan elle nått annat i den stilen skickas man in till ett rum...vafö får man en otäck känsla så fort man kommer till sjukan...ensam i rummet me mobilen i handen...väntar på nån form av personal...de inkommer en dansk...kanske va han läkare...kollar på min arm...de e blodförgiftning...ja kollar lite me skräck på han..."e de farligt ?!"...men de va lugna gatan för ja va en så observant patient som upptäckt de i tid...han inspekterar mej uppifrån o ner...chansar på vikken vikt man väger...sen får man följa me dansken till kontoret...ett recept ska skrivas på pencillin...men förrvirrad som han verkar hittar han ju ingen penna...till slut får ja mitt recept...en rekommendation på ingen ansträngning i armen...men vem kan låta bli de när de e jobb på gång...de ska käkas tabletter i 10 dagar...ja tänkte de nu e barntiden slut alltså inget mer flytande ja måste bli vuxen o börja svälja dom stora tabletterna...kommer knappt ut från stället...en patient hjälper mej...för personalen verkade försvunnen...