Mie

lilltjejen alltså grannungen ett hus bort...ringer på våran dörr när ja inte e hemma...

grannen: - e mie hemma ?
mamma: - nej...men hon kommer nog snart...ville du henne nått särskilt ?
grannen: - de e en humla där ute som vi inte kan fånga...o hon kanske kunde hjälp oss...
mamma: - jaha...men vänta på henne där ute så kommer hon nog snart...
grannen: - aaa...för igår hjälpte hon oss me en annan humla...

för de första hur kan lilltjejen veta vad jag heter o sen sammankoppla mitt namn med min dörr...hmm...de kanske finns mer i deras små hjärnor än va ja trodde...har ja kanske underskattat dom små liven...o för de andra ja ha aldrig hjälpt dom me nån humla...ja skulle aldrig fångat in en stackars humla för att dom skulle ha den o titta på...

de e nog bäst ja ha lite koll på dom där grannarna hedanefter...