Mie

...varför gör man så egentligen?! jo för att ovissheten e värre än alla jobbiga sanningar...

back on sjukan kl.8...mina nya bundisar hälsar mig välkommen tillbaka...en trygghet nya människor som man inte känner sig obekväm att umgås med...alla vita väggar...maskiner o hela miljön gör en bara sjukare! de e frulle o mina rumspolare "va bra nu har de gått en halvtimme till..." de e då jag tänker på att tiden har så stor påverkan när till och med frukosten blir en höjdpunkt bara för att tiden ska gå...tid e de ända man fokuserar på om man vill hem eller väntar på nåt...i vanliga fall blir man ju glad om inte klockan e så mycke för att man ska hinna med...sjukhus är nog en form av terapi för att lugna ner sig...att läsa allt i en tidning hinner man inte egentligen...nej för man har egentligen inte tid...på sjukhus läser man allt o kanske till o med en gång till...o så däckar man nån halvtimme o så håller det på...sjukt tacksam för att dom släppt ut mig över hela helgen...o jag ska egentligen inte klaga för det finns så många sjukt bra människor runt omkring mig som gör allt för att förmildra min ensamhet o rastlöshet...tack som fan :)

en halv dag på sjukan o de ändå jag åstakom va ett urinprov...som jag dessutom va rädd för att göra eftersom jag inte når ner till golvet på toaletten bara det va ju en hjärngymnastik hur de skulle lösas...ingen magnetröntgen dagen till ära...har jag tur får jag tid på måndag...om de nu e tur o få röntgas...så back till sjukan klockan 8 på måndag...permis hela helgen...allt jobb inställt...fest inställd...de blir inte o ligga på sofflocket...inga större grejer men ändå nåt o göra...de e på sjukan man tar de lugnt...

över o ut ni e bäst :)