Mie

...allt ska bevisas o jag tar inget på allvar...för att mie blir aldrig sjuk! det är nåt jag ha sagt till mig själv ända sen jag gick på högstadiet...då det helt plötsligt ska börjas med o bedömas betyg...e man tillräckligt bra?! ett jäklar system egentligen...men mina sjukdagar går inte ens att få ihop på en hand...nej för mie blir aldrig sjuk! känna efter e ett onödigt begrepp...man tjänar ingenting risken finns ju att man faktiskt e sjuk...febertermometern dissade jag för längesen...en apparat där du ser en siffra som visar att du kan faktiskt inte gå till skolan...

en svimmning...okej de va lika bra o åka in till sjukan...för de kom blixtrar från ögonen...de visade sig inte va nåt fel sjukt bra o jag ville va duktig o komma tillbaka till skolan...för mie e ju aldrig sjuk!

en ögoninflammation...en till o en tredje...de e jobbigt faktum att inse!

men när verkligheten ramlade på mig en helt vanlig dag som denna blir till o med jag lite rädd...när sjukvårdsupplysningen säger akuten...de finns inte i mina öron jag har ju inte tid me sånt trams...en tid på vårdcentralen den hade ja ju i alla fall kunnat anpassa till jobbet...men de e bara o inse sen gick de bara så snabbt...o helt plötsligt efter ekg...blodtryck...skallröntgen...tänker jag okej klockan e bara 11 jag bör ju hinna tillbaka o göra lite pajer på jobbet...men när läkaren säger du ska stanna kvar över natten för observation...VA?! nej men vadå...detta händer inte mig...de e bara nåt andra gör...hamnar på avdelning med mina nya rumskamrater...ska jag ligga ner utan att göra nåt...ska nån behöva köra mig i en säng runt sjukhuset när jag faktiskt kan gå själv...nej jag förklarar att jag e minsann inte sjuk...kan gå själv...men på sjukhuset ska man tydligen inte få gå själv...vill inte va i rummet där får jag inte ha nån kontakt med omvärlden...jag tar fortfarande de inte riktigt på allvar...men så blir ja tvungen att ta tag i de jobbigaste samtalet...mamma!

"bli inte stirrig"

o det bryter...mie gråter aldrig när andra ser eller hör!

jo för mie kan faktiskt bli sjuk...och kan faktiskt gråta...jobbigt nog kommer verkligheten ifatt!

de e när nåt sånt här händer man märker hur många sjukt bra kompisar man har som bryr sig...jag e mer än tacksam!!! ni e guld värda o lite till...

jag e snart tillbaka på banan igen...de passar inte just nu...men man kan ändå inte göra de e bara o ta de...fick i alla fall komma hem o sova så här sitter man som man vore ett barn på bb med namnbricka runt armen...ett ansikte som väljer att domna när de vill...ett huvud med hur mycke funderingar som helst...

jag tror egentligen inte att de e så allvarligt...men de e ju förmodligen en varning kroppen ger mig...har jag inte fel åker man ut efter 3...så pass på!

när man e sjuk har man bara en önskning

när man e frisk har man 1000

 

ny energi